Birgitta Järnåker

Gnesta

https://www.enhet.nu/

Min grund har jag fått på Strömsholms ridskola, utbildning för instruktörer. Jag är tacksam över att jag har fått rida 100 tals olika hästar eftersom hästen är läraren.  

Jag började träna för Ewa 2006, då bodde jag fortfarande i Danmark på Stengården. Första lektionen var en "mun lektion". Med Ewa i luren undersökte vi min hästs mun och tunga. Sedan har jag inte slutat träna för Ewa.

Det tydliga för mig är glädjen, kärleken, samvaron med hästar och människor som delar detta synsätt att hästen är läraren. Utvecklande, stimulerande för kropp och själ. Hästarna hjälper mig att med närvaro dansa i nuet. 

Katarina Hasselberg

Hörby

Ibland faller bitarna på plats och man känner att man är på sin rätta väg. Så var det när jag för snart 10 år sedan lastade min hingst Blagoslav och trotsade vädrets makter och körde från Skåne upp till Grundbäck trots snöstorm och kyla, det var en resa på drygt 240 mil tur och retur.

Allt Ewa lärde mig landade väldigt väl och det kändes äntligen som om jag hittat rätt i mitt sökande efter en instruktör som passade mig. Sedan dess har jag gjort mitt bästa för att ta in så mycket jag bara kan. Befästa kunskaperna och jobba på med mig själv och min utveckling som ryttare.

Ewas kunskap är unik och jag är så glad att jag fått möjligheten att ta del av den och föra den vidare.

Margit Buen

Norge

Kroniskt nyfiken, undrande och utforskande.
Mötte Ewa första gången på gården i Grundbäck.
Hon kom ut på bron med ett vackert glas fyllt med vatten och undrade om jag ville dricka ur kunskapens källa tillsammans med henne. Det är klart att jag ville - och det vill jag fortfarande. Ett starkt möte. Genom åren har det blivit fler möten - något jag är mycket tacksam för.

Yvonne Odsberg

Sundsvall

https://nann-nokke.blogspot.com/

Lyckligaste dagen i mitt liv kom då jag som elvaåring fick börja på ridskolan. Men ridningen kändes rätt först då jag fick börja träna för Birgitta Järnåker. Strax därefter upptäckte jag även Ewa på internet men hon var som en ouppnåelig dröm.

SARA KÄLLSSON

Lidköping

https://www.hastochsmide.se/sv-SE

https://www.facebook.com/vasterlundsgard/

Som barn mötte jag Tyko, han var en ljusfuxig ardenner med en ängels tålamod. Hästarna blev mina följeslagare och jag deras. Så en dag stod Newforest stoet Yessie där och med sitt orubbliga sinnelag valde hon mig som sin människa.

Yessie fick mig också att söka mig bortom gamla principer och prestationsmätning, sådant passade nämligen inte alls Yessie.

Jag hade då och då kikat in på Ewas hemsidor och en dag upptäckte jag Ewas hästskola, jag ansökte och blev antagen. Här har jag funnit plats för utveckling och sinnefrid.

YVONNE WENGSTRÖM

Spanien

Min hästresa började för 55 år sedan på Norrköpings ridhus. Sedan dess har jag 'lärt mig rida många gånger'. Tror att nu har jag fattat vad det handlar om för att sedan fatta att jag inte fattat. Att lära är en livslång process och jag har med åren lärt mig att uppskatta processen mot målet. Med åren har även målet förändrats och i dag målet att förfina kommunikationen och att lära mig vad hästarna kommunicerar till mig för att på sikt kunna göra allt det svåra tillsammans.

I dag bor och lever jag med make, två hundar, två katter och tre hästar i Spanien. Att flytta till Spanien med hästarna har varit en resa i sig själv med annan mat till hästarna, annat klimat och konstiga insekter som man inte är van vid.

Jag är oändligt tacksam att jag funnit Kraftskapande ridkonst och Ewa som hjälper mig vidare i detta livslånga lärandet som ridkonsten innebär.

HEIDI ASPERHEIM

Norrtälje

Grannens shetlandsponny Kajsa startade mitt hästintresse när jag var knappt 7 år och vi flyttade från Malmö den ut på landet. Sen blev det några år på ridskola. När jag var 10 år kom de engelska fullbloden in i mitt hjärta. Med två grannar som hade både avel - och tävlingshästar fick jag rida många olika hästar i både träning och tävling.

Men jag var för känslig för den hårda världen och synen på hästar som förbrukningsvara. Som 18-åring gjorde jag ett försök att gå min egen väg i galoppsporten med egen häst och tränarlicens. Det slutade med att vi började träna dressyr och vi båda trivdes mycket bättre med det. När träningen ledde till tävling insåg jag att det inte heller var min grej - kändes inte meningsfullt, inte på riktigt. När jag var 26 år tog jag en lång paus från hästarna. Jag trodde på allvar att jag var färdig med hästar.

Men hästar har för stor plats i mitt hjärta så efter 8 års frånvaro och en utbildning i kommunikation förstod jag vad det var med hästar som var så intressant: kommunikation, hästars lärande tillsammans med människor och deras fantastiska vilja och förmåga att samarbeta.

Hästar, precis som vi människor, behöver förstå och vara aktiva för att lära sig. De behöver kunna interagera med oss och tillåtas att ta egna initiativ.

Hästen är läraren. För mig blev det så uppenbart efter jag började med online-lektioner med Ewa våren 2019. Så mycket alla dessa olika fullblod jag ridit har lärt mig som sitter fast i kroppens känslominne. Med Ewas fantastiska skicklighet har denna tysta kunskap och erfarenhet kommit till medvetande. Det har givit mig en säkerhet och tillit till mig själv och till fullblodet jag skolar.

CARRE ELVRYD

HELENA OSVATH

Mitt liv tillsammans med hästar startade senare i livet än jag hade önskat. Jag var 37 och allergisk när jag hörde talas om den allergivänliga ryska basjkiren, och tre veckor senare hade den förste hästen flyttat in på gården. Han var bara tre år gammal och med en ung urhästs vilja att själv välja sin väg. Men han var också mycket klok och snäll och lärde mig allt om hästar och tålamod på sitt lågintensiva viljestarka vis.

Vägen framåt blev också långsammare än min otåliga natur hade önskat. Kunskap söktes på egen hand, och svårast av allt var att lära den vuxna kroppen att rida. Men en fördel med att vara vuxen och ha en egen häst är ändå att man kan välja väg, och efter en del utforskande bestämde jag mig för att våga vägen fram med Ewas Kraftskapande Ridkonst®. För mig är den största utmaningen att få min kropp och mitt nervsystem att göra det mitt huvud har förstått, men jag känner en enorm trygghet i att Ewas "symmetriska gymnastik" kommer att stärka och bygga, och att principerna i Kraftskapande aldrig kan skada så länge du lyssnar på din häst.

LENA OJA

KARIN HYSING

Jag är uppväxt på en mindre hästgård. Familjen hade ett litet ponnystall där jag fick rida de hästar som fanns att tillgå. Jag och min storasyster flängde runt som äkta ponnyungar och hoppade över allt som vi hittade i skogen. Det var med min c-ponny Lukas som det blev lite mer seriöst med träningar och tävlingar och då främst i hoppning. När jag var 20 år köpte jag min egna häst, en varmblodstravare som hette Rocky Mint. Min ambition var att tävla dressyr men efter att jag trillat av i skogen och hamnat på sjukhus så fick jag upp ögonen för att min häst försökte säga något. Vi påbörjade en gemensam resa som innebar att jag fick tänka i helt nya banor och lära mig att välja bort prestation och det var genom honom som lärare jag mötte mig själv och såg hästens förmåga att vägleda människan. Mitt nya förhållningssätt blev att börja lyssna. Jag har alltid fascinerats av hästar och jag kom i kontakt med Ewa sommaren 20 via Birgitta Järnåker som jag varit elev till i många år.

Hästarna är min oas till sinnesro och jag känner en stor ynnest att jag har möjligheten att ha dessa fantastiska vägvisare vid min sida som alltid berikar livet med kloka insikter.

Catharina Hansson

Jag tror att det var på gymnasiet, som jag insåg att min familjs sätt att ha häst var ovanlig. Pappa och morfar arbetade i skogen med nordsvenskar, min mamma sådär nördigt avelsintresserad som vissa kan vara, farmor var veterinärassistent och hon och hennes bror bedrev avel på halvblod i Skåne. Hästarna som vi hade var helt integrerade i familjen och vardagen; morgonfodring kl. 06.00 lika normalt som att borsta tänderna.

Jag fattade helt enkelt inte att andra gick på ridskola och hade en annan relation till hästar. Har man känt samma hästar i 15-20 år blir det liksom inte riktigt relevant att prata ledarskap, dominans eller lastträning.

Eftersom våra hästar var inräknade i familjen, var det ingen som såldes och alla blev sanslöst gamla. Jag har tillbringat väldigt mycket tid med väldigt få hästar... Då skämdes jag över detta. Att jag därtill inte har syskon, är uppväxt ute på vischan och tillbringat större delen av tiden i stallet med morfar och pappa, uppfattades jag nog som rätt eljest. När jag dessutom insåg att jag inte har samma bakgrund som de jämnåriga som red, ja då liksom slöt sig tystnaden runt mig och jag hade i princip aldrig pratat med andra människor om hästar och ridning.

Tills jag hittade Ewa på internet 2007/2008 och eftersom Ewa inte ratade mig när jag red nordsvenskar så åkte jag upp och det blev starten på ett socialt "hästsammanhang" för mig. Vilket jag är oändligt tacksam för.